Elcertifikat underlättar förnybar elproduktion
Elcertifikatsystemet infördes 2003 för att underlätta utbyggnaden av förnybar elproduktion. Systemet går ut på att alla producenter av förnybar energi får ett elcertifikat för varje megawattimme (MWh) producerad el. Elcertifikaten kan säljas till elleverantörer som är skyldiga att upphandla en viss kvot. Syftet med att införa systemet var att skapa en extra intäkt för producenter av förnybar el och ett stöd i förhållande till andra kraftslag. Stödet har inte påverkat statsfinanserna utan finansierats av elkonsumenterna. 2010 förlängdes systemet till 2035 och dess målsättning har höjts i omgångar. Sverige och Norge införde 2012 en gemensam elcertifikatmarknad.
Energimyndighetens hemsida om elcertifikatssystemet
Fördelning per kraftslag
Sedan 2003 har stödet till vind-, vatten-, bio- och solkraft gått via elcertifikatsystemet. 2003–2020 gick 46 procent av stödet till biokraft och 39 procent till vindkraft. Fördelningen per kraftslag ser ut enligt följande:
- Biokraft 25,7 miljarder kronor
- Vindkraft 21,3 miljarder kronor
- Vattenkraft 6,6 miljarder kronor
Elcertifikatsystemet avslutas 2035
Elcertifikatssystemet var ursprungligen tänkt att gälla till 2045, men 2021 beslutade riksdagen att det ska avslutas 2035. Skälet var att utbyggnaden av förnybar el gått snabbare än väntat, vilket lett till att systemets funktion blev begränsad. Det har också lett till ett stort överskott av elcertifikat, vilket i sin tur gett mycket låga priser. Riksdagen beslutade också att inga nya anläggningar som tas i drift efter den 1 december 2021 skulle tilldelas elcertifikat, eftersom kostnaderna för att bygga förnybar elproduktion sjunkit kraftigt och marknaden skulle driva utvecklingen av förnybar energi utan stöd. Alla investeringsbeslut om vindkraft som fattats efter det har därmed gjorts utan ekonomiskt incitament.